Enligt de allmänna skadeståndsrättsliga reglerna utgår skadestånd för personskador, sakskador och rena förmögenhetsskador. En särskild sorts skada är ideella skador. Ideella skador är sådana skador som inte kan mätas ekonomiskt, som exempelvis ett ärr eller en funktionsnedsättning. Kränkningsersättningen är också ersättning för en sådan ideell skada. Kränkningsersättning kan utgå då någon allvarligt kränker någon annan genom en brottslig handling. Den brottsliga handlingen skall vidare innebära ett angrepp mot offrets frihet, frid, person eller ära. Bestämmelsen om kränkning är vitt omdebatterad och många har olika åsikter om hur tolkningen bör ske. Här nedan skall ges en inledande beskrivning av vad kränkningsersättning är och i vilka fall det kan vara aktuellt. Förutsättningar för ansvar brott skall ha begåtts Vid vissa typer av brott kan det bli aktuellt med kränkningsersättning, vilken utgår vid sidan av ersättning för ekonomisk skada och personskador. Kränkningsersättningen syftar till att ersätta ett lidande hos den utsatte och förutsätter inte att en fysisk skada har uppkommit. Som antytts är det endast vissa brott som aktualiserar ersättning. De brott som åsyftas är, som nämnts, brott mot den utsattes frihet, frid, person eller ära. Med brott mot någons frihet avses angrepp mot personens rörelse- eller handlingsfrihet. Sådana brott kan vara olaga frihetsberövande, människorov, rån, utpressning, olaga tvång, försättande i nödläge och utpressning. Med brott mot någons frid avses framförallt då någon inte får rätten till sitt privatliv eller rätten att vara ifred respekterad. Som exempel på sådana brott kan nämnas olaga avlyssning, olaga hot, hemfridsbrott och ofredande. Med brott mot någons person avses vidare exempelvis misshandel, mordförsök och andra våldsbrott samt under vissa omständigheter andra brott som innebär vållande till kroppsskada. Slutligen avses med brott mot någons ära framförallt ärekränkningsbrott, men även hets mot folkgrupp och olaga diskriminering kan hänföras hit. Förutsättningar för ansvar allvarlig kränkning Konstateras kan att förmögenhetsrättsliga brott i regel inte ger rätt till ersättning, även om undantag kan förekomma. Vidare kan konstateras att det inte finns något krav på att brottet är ett så kallat uppsåtsbrott, d.v.s. ett brott som begås med vilja. Även oaktsamhetsbrott kan således föranleda ersättning. Vidare finns inget krav på att brottet finns upptaget bland brotten i Brottsbalken. Det är tillräckligt att ett brott har begåtts. Inte heller krävs att gärningsmannen har blivit dömd för brottet i fråga för att ansvar skall kunna bli aktuellt. Däremot krävs att den som yrkar ersättningen faktiskt har berörts av brottet. Ett brott där exempelvis en obestämd grupp av personer har utsatts för en risk kan därför troligen inte föranleda ansvar. Vidare måste uppmärksammas att lagen uppställer ett krav på att kränkningen är av allvarligt slag, vilket innebär att bagatellartade kränkningar undantas från tillämpningsområdet. Däremot är vissa brott så allvarliga att deras beskaffenhet i regel föranleder ansvar. Som exempel på sådana brott kan nämnas de olika sexualbrotten och flertalet våldsbrott. Den skadelidandes eget handlande Den skadelidandes eget handlande kan tillmätas viss betydelse. Enligt HD får hänsyn tas till den skadelidandes beteende främst i situationer då den skadelidande kan sägas ha avstått från att värna om sin integritet. Exempelvis anses normalt skadelidande inte har rätt till ersättning om den skadelidande har provocerat fram ett slagsmål och därvid utsätts för våld som inte är allvarligt med hänsyn till provokationen. I sådana fall anses normalt den skadelidande ha avstått från sitt anspråk på normal integritet och kränkningen av denne anses följaktligen inte vara av allvarlig natur. Vidare anses vissa yrkesgrupper, vid utförandet av sina arbetsuppgifter, ha anledning att tåla kränkningar i större utsträckning än andra. Detta gäller exempelvis för poliser samt anställda inom psykiatrin och kriminalvården. Dock skall påpekas att ansvarslindringen skall tillämpas med försiktighet och att givetvis skall inte alla kränkningar godtas. Ersättningen och dess beräknande Ersättningen som kan bli aktuell är, enligt lagens ordalydelse, den skada som kränkningen innebär. Detta skall tolkas som att det inte framförallt är den skadelidandes egen upplevelse som medför rätt till ersättning, utan snarare den kränkning som gärningen innebär. HD slog in på denna linje och bestämde i ett uppmärksammat rättsfall att en treårig flicka som hade utnyttjats sexuellt då hon sov skulle få kränkningsersättning, även om hon inte var medveten om den brottsliga handlingen. Skadeståndets storlek skall bestämmas med hänsyn till vad som är skäligt, med beaktande av handlingens art och varaktighet. Därvid skall man särskilt beakta följande omständigheter. 1. Om handlingen har vidtagits i syfte att framkalla allvarlig rädsla för den utsattes liv eller hälsa. 2. Om handlingen riktar sig mot någon som har särskilda svårigheter att tillvarata sin personliga integritet 3. Om handlingen har innefattat skändliga eller förnedrande inslag. 4. Om handlingen innebar missbrukande av ett förtroende- eller beroendeförhållande. 5. Om handlingen vidtogs för att väcka allmän uppmärksamhet.